Jag tar en paus, jag sitter uppe på kullen.
På vår förflutna kulle, på F:s nuvarande kulle.
Vid ett bord vid ett fönster på en sjätte våning, med obeslöjad insikt i de förnäma parissalonger över gatan.
Jag fäller några tårar.
Dricker lite vin.
Medan jag låtsar att denna kulle är allt som återstår.
Det är ingen tillfällighet, men det är tillfälligt.
Min tillflykt till kullen.
Så är det idag.
En annan dag återvänder jag hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar