Det var i Lecco - med de sammetsgröna bergen som sträckte sig vertikalt mot svindlade höjder, fönsterluckorna som hängde på trekvart och luften klarare än någonsin förr, än någonstans förr.
Frukosten åt vi på en balkong som omslöts av en osynlig bäcks outröttliga brus, mot en dekor av blekgula stenfasader och kyrkans kolsvarta spira pircandes genom den oklanderligt blå himmeln.
Det var i Lecco som jag först hörde Giorgias italienska röst, ansedd som en av de mest talangfulla, mest avancerade röster i landets musikhistoria.
Tagen, betagen av min morgon och de platser som väntade; Varenna, Belagio och Menagio, brydde jag mig föga om denna Giorgia.
Jag bryr mig idag.
Ungefär 27 gånger om dagen bryr jag mig om henne på högsta volym, och utan minsta kunskap om avancerade röster gör hon min dag lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar