I look at all the trendy people

Where do they all come from?

Att vara eller inte vara trendig - det är inte ens en fråga det.
Jag bryr mig ungefär lika mycket som gjorde Shakespeare.
Inte ett skvatt. Inte ett jota.

Det närmaste modevärlden jag kommit var när jag i sjuan investerade alla mina besparingar i ett par stålblå Tigerjeans, eftersom inga andra modeller passade mig.

Den dag de gick i sönder - rev upp ett långt ärr på vänster knä - sörjer jag ännu.
Ingen förlust har någonsin varit så stor.
Jag lovade mig själv att aldrig älska igen.

Läser jag modetidningar är det för att negativt definiera mig själv. Baserat på en filosofi vars filosof jag glömt.
Det man är är allt det man inte är.

Det vi är är avsaknaden av det vi inte är.
Vad är du? Jag är inte fotbollsspelare och inte sprutnarkoman. Inte marinbiolog och inte svårflörtad.
Jag är inte anti Celine Dion - därför Celine Dion (-fan).
Och definitivt otrendig.

Skulle jag någon gång vara trendig är det med säkerthet av ren olyckshändelsen.
Hursa? Är lockar på modet igen?
Vilken tur att jag sparat mina sedan mitt livs begynnelse.

All detta skriver jag med anledning av dagens provjobb som receptionist för en av Paris Toni & Guy salonger.
All denna trendighet i all sin myckenhet, livs levande och återspeglandes på varenda kvardratcentimeter.
Alla dessa rökfärgade speglar och svarta marmor för att reflektera vartenda trendigt hårstrå.
Svarta kajaver, avgrundsstora hål i örsnibbarna, sönderslitna jeans - här hade mina Tiger kunnat gå igen - osynliga märken som alla vet finns där, hår som stylats i timmar i hopp om att efterlikna mitt då jag just stigit upp efter sömn eller annan sängbunden aktivitet.

Utan avvikelse och utan pardon handlar jag mina kläder på H&M.
Och mina skor i Beaubourgs asiataffärer, eftersom allt springade gör dem till en konsumtionsvara som måste nyinförskaffas varannanveckligen.
Mina hål i öronen är små - verkligen pyttesmå.
Och när jeans går sönder är de sönder och bör inte användas mer. Basta.

Att vara eller inte vara trendig, det är mig egalt.
Jag avvaktar nyheter angående posten.
Men angående mitt hår: rör de så dör de.

Notera: Människorna på bilden har allt att göra med verkligheten. Det var med just dessa personer jag provjobbade, och eftersom jag så smått känner den stilige herren till vänster, hoppas jag på skamlös svågerpolitik.