Så ont gör det att vandra Paris boulevarder och trottoarer, springa i dess trappor, skynda längs dess kajer, arrodissement efter arrodissement, i trots allt rimligt höga pumps, att man undrar vad det är för orimlig ytlighet som man helt plötsligt gjort sig föremål för.Men vad gör man inte för sina vader och sin värdighets skull?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar