Vid min första, tillfälliga destination bjöds jag på den mest spännande lasagne jag någonsin ätit - det var omöjligt att definiera vad som fanns i den.
Därtill I:s förträffliga efterrätt - ovan illustrerad - på fromage blanc, körsbär och speculos.
Och fler flaskor vin än jag till slut kunde räkna.
En kväll som förebådade att allt kanske skulle ordna sig till det bättre.
Att allt en dag skulle kännas rätt och rationellt och fullständigt naturligt.
Lördagen blev dessvärre inte en sådan dag.
Skoningslöst nådde mig insikten om situationens slutgiltighet framåt kvällen.
Känslan av att sjunka till ett djup jag aldrig tidigare känt vid.
Och jag sjunker ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar