En kopp te.
Två gurkskivor mot sorgsna ögon.
Ett halvt glas blekrosa vin.
Nåväl, det är inte vodka klockan elva en söndagsförmiddag i alla fall.
Ett mail. Långt. Onödigt, säkert, men för mig alldeles livsnödvändigt.
Början på en förklaring?
Eller det enda som nu återstår att säga.
Jag vet inte om jag någonsin kommer att förstå det här.
Vissa saker bara...är.
Många frågor från många håll om att jag åker hem.
Är det rätt?
Jag har ingen aning.
Vore det klokare att stannar här?
Det vet jag inte det heller.
Men i detta tillstånd av fullkomlig brist på svar får man hitta på ett själv.
Och om det inte är helt rätt, så är det kanske i alla fall lite mindre fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar