Folk kommer och går - så har det alltid varit med den här staden.
Nu är A tillbaka och halvt på skoj säger jag att hon kommit för att ta min plats.
Att hon kommit för att bli en del av allt det som inte längre lockar, så att jag kan få återgå till de mörka vinterkvällarna, stearinljusskenet, sommarpratarna i P1, På spåret, grillkryddan, språket i Dagens Nyheter, junis ändlösa nätter och havet.
Havet!
Det är alldeles för lätt att skoja på det där viset.
I bestickskramlandet under Chartiers höga tak, med något som oupphörligt bubblar i glaset - bubblar i medvetandet - och med en påsmygande tillförsikt till framtiden.
Men det togs inga stora beslut igår.
De stora besluten är större än jag -
större än oss båda.
Det enda vi nog har förstått är att livet har mer fantasi än vi själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar