Igår lekte F och jag Fransk Afton och dinerade således på en högst lämplig bistro, lämplig för att den uppfyllde alla de krav som man rimligen kan, och bör, ställa på en fransk bistro, ett överflöd av speglar med menyn ditskriven i tuschpennetext, orimligt små vinglas, en arrogant ägare, Kir cassis (men inte royal), zinkbardisk, småsegt kött, fejkade antikviteter på väggarna och massor av majonäs.
Och denna bistro var en bistro om någon.
Som ett miniavsked till Paris, även om vi ses (lite för) snart igen.
Vår egna tradition, må frånvaron vara aldrig så kort.
Det är fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar