Så igår påbörjade jag en roman.
Och läste ut den.
Och ikväll tog jag mig an ytterligare en.
Jag lovade att aktivera mig mer, så i måndags gick jag på restaurang med den undersköna F, och tackade sedan ja till en fest på fredag.
Jag föreslog för Y att jag skulle ta metron ner i söder, att vi skulle gå och äta bretagnska crêpes - calvadosflamberade äppel -och madelcrêpes - vid Montparnasstornet då han slutat jobba.
Att vi skulle gå och se "Encore un baiser" - det italienska relationsdramat till vilket Jovanotti skrivit ledmotivet.
I eftermiddags gjorde jag de mest triviala saker.
Införskaffade handtvål till kök och badrum, fyllde på kaffekapslar, ris och pasta, tog upp medlemskortet då jag köpte sminkborttagning och sorterade bland mina kvitton.
Självklara vardagligheter som jag inte orkat ta mig an.
För att huvudet varit tungt och för att jag sovit halva mina dygn.
För att osäkerheten har fått ta överhand, för att jag vet så lite om så mycket, men inte så mycket om något, och för att den kombinationen inte skapar någon framtid.
För att jag stått och stampat länge i denna ruta, för att jag stannat på kanten av trampolinen, för att alla måsten ryckt bort inspirationen, och för att vintern är lång även i Paris.
För att jag vill till så många nya platser att jag förvandlats till orörlig.
Men så blir året plötsligt nytt.
Denna fullständigt osynliga övergång, från en dag till en annan, du jour au lendemain.
Från trettioett till ett i ett enda champagnesvep.
Det var inte ens att jag fick sova ut.
Det är väl bara att nu har jag gett mig fan på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar