Jag har verkligen inga intentioner att bli en bloggerska av den kaliber som lovsjunger sin en- bokstavsman i tid och otid (men kanske lite och ibland).
Men jag kan bara inte förbise min post-Sverige överraskning från Y.
Han hade huggt mig en gran. (I den mån man kan hugga granar längs en av Paris längsta gator, kantad av skoaffärer och baklavacaféer)
Och han hade klätt den i en helt obegriplig kombination av hemmasydda textilkulor och halva, lilaglänsande små historier.
Och en blinkande slinga av kulörta små lampor som högst troligen kan framkalla eplepsianfall.
Och små fyrkantiga paket i rödglansiga papper.
Med en ängel på toppen, eftersom jag älskar änglar.
Den mest fantastiska, och enda, gran man någonsin överraskat mig med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar