Nyårskrönika 2010

Så börjar 10-talet. (Eller? På denna punkt är jag något förvirrad)

Och vi får vara unga, ännu en stund.

2010 var året, ingen mening att fråga: Året som vadå?

Det var året gällande allt.

Det var året jag började arbeta som receptionist på ett hostel.

Och året jag slutade.

Det var året jag återupptog mitt gamla jobb på resebyrån.

Och slutade.

Det var året jag blev någons flickvän.

Året jag blev någons sambo.

Året jag sa jag älskar dig.

Och året någon sa jag älskar dig.

Året vi sa det så många gånger, hela tiden, på så många språk.

Det var året jag sa jag hatar dig, och slängde min Macbook i golvet.

Det var året jag åkte till havet i norr med Frida.

Det var året jag fyllde 22, och skålade i champagne på Ile-de-la-Cité.

Året jag stod på Charles de Gaulle och fortfarande inte visste var Y skulle ta mig.

Året han tog mig till Dublin.

Det var året jag återsåg Clara och hennes Genova, en gång på sommaren och en på hösten.

Året jag träffade Y's föräldrar.

Året vi åkte till Minehead, England.

Och till Madrid, Spanien.

Året Y kom till Sverige, året min lillebror konfirmerades, året jag flög åtta gånger och var räddare än någonsin.

Det var året med den där påsken.

Då det som inte fick hända hände.

Det var året jag upplevde det, genomlevde det, och kom ut på andra sidan.

Det var året jag började universitetet.

Året jag höll föredrag om italiensk renässanskonst som vore jag någon annan.

Året jag oroade mig för en del av mina vänner.

Året jag hittade de där fantastiska stövlarna.

Året jag fick oväntade sverigebesök, året jag lärde mig att uppskatta en stek med grönpepparsås igen.

Sommaren jag var smalare än någonsin, och hösten då jag inte var det längre.

Året jag återupptog bloggandet, året jag tittade på otroligt många brottsserier, året jag kanske förlorade någon.

Det var året jag lyssnade på Chayanne och övade spanska, året jag läste franska 1600-tals pjäser, året vi hade ett virrvarv av olika inneboende, året värme och varmvatten försvann i december, och vi campade tre veckor i vardagsrummet.

Det var året jag frekventerade Starbucks, året min avgudade mascara togs ur produktion, året vi åt ute oftare än inne, året Y fyllde 30, året jag återupptog min relation med Celine Dion, året jag tog csn-lån, året jag tog piller, året jag tog ansvar, året jag tog för mig, året jag tog sats, året jag tog steget, tog stegen...

Året vi skapade ett hem, året jag vaknade med Y på julafton i ett snöigt Sverige, och året jag somnade halv två på nyårsafton, raklång över bardisken i Paris.

Nej vänta, det var 2011.