Vardagsrumsberusad

Skymningen faller allt för fort i januari.

När gatubelysningen tänds är jag halvvägs över bron vars namn jag inte vet,

och dagen är redan räknad.

Men sen kommer man hem.

Avslutar vad som resterar av champagnen, vad som resterar av adventskalenderns små mjölkchokladpraliner.

Tar några dansanta januaristeg över vardagsrummets parkett, och inser att allt - håret, halsen, badrumsmattan, naglarna, badkaret, Y's skjortor och huvudkuddarna - är fortfarande fyllda med glitter.

Satans helvetes glitter kommer aldrig gå bort tänker man.

Men så tömmer man den sista champagnen, skålar med sig själv i julgranens kulörta sken och tänker förunderliga glitter kommer aldrig att gå bort.

Lika bra att glittra vidare ett tag till.

Minst till påska.